Min första hund tjatade jag till mig när jag var tolv år. Min mamma kunde tänka sig en långhårig tax och så fick det bli. Jag brydde mig inte om vad det var för ras, bara jag fick en hund. Hon följde med mig nästan överallt, vi var till och med på bio en gång. Jag hade henne i en väska på cykeln och hon älskade att åka golfbag, allt som gick att åka tilltalade henne. Hon blev 11 år.

Min första Cavalier skaffade jag 1980. Hon hette Kullabos Cilva och kom från Göteborg. Hon var en väldigt trevlig erfarenhet och jag fastnade fullständigt för rasen. Jag har inte haft någon annan ras sen dess. Jag har inte haft så många valpkullar än, mest beroende på att jag jobbat heltid och bott i lägenhet fram till 1994. När vi köpte huset utökades antalet hundar ganska snabbt. Tidigare hade jag två hundar åt gången (mamma ville inte passa flera) men med en stor inhägnad tomt och 1100 meter till jobbet fanns möjligheten att ha flera hundar.

Alla valpar föds upp i hemmiljö. Från fyra veckors ålder deltar de i vanlig hemmiljö, med allt vad det innebär. TV ,dammsugare, de andra hundarna och allt annat som hör till. De går också ut ihop med de vuxna hundarna i den åldern. 

Just det här att ha valparna ihop med alla andra, både hundar och övriga familjemedlemmar är så roligt även om man måste ha, mopp i beredskap och mycket hushållspapper, för många kissepölar och bajshögar blir det, men det är så roligt att se dessa små ihop med övriga familjen. Så det är värt att få några mattor förstörda. Mattor går att köpa nya, men upplevelsen av en valpkull i full frihet går inte att köpa för pengar.

Det jag uppskattar mest är att få följa mina valpar, även sen de lämnat mig. Så foto och rapporter om hur de mår och utvecklas är väldigt viktigt för mig.